1980-talet

Uniformsförordningen från 1971 gällde i något modifierad form fram till 1983, då en ny förordning utfärdades. Detta år avskaffades den grå sommarrocken från 1953, den tjocka vinterkappan och stövelbyxorna, av vilka de sistnämnda dock fortsättningsvis fick användas av ridande poliser. Den mörkblå uniformsrocken ändrades inte, men bottenfärgen på kragbeteckningarna blev ljusblå i stället för svart. För vinterbruk infördes en helt ny fältjacka.

Specialdräkt m1970 förblev sig lik i förordningen från 1983, men härefter skulle den tillverkas i mörkblått blandtyg. Motorcykelpolisens kördräkt skulle tillverkas av läder. En nyhet var en mörkblå kördräkt för snöskoterpoliser, en dräkt som skulle användas tillsammans med skyddsutrustning och vid behov också värmande extraplagg. Även annan specialutrustning fick användas på det villkoret att den försågs med polisens emblem.

Fältjackan från 1968 förblev i bruk. Fältjackan fick, liksom den lätta överrocken, alternativt tillverkas i läder. Det fanns fyra olika huvudbonader: en pälsmössa för vinterbruk, en skärmmössa, fältmössan från 1944 och en båtmössa. Inrikesministeriets polisavdelning gav i ett cirkulär 1984 mera detaljerade instruktioner om hur uniformen skulle bäras och vilka plaggkombinationer som var tillåtna. Det fanns en tjänsteklädsel för vardagsbruk och fyra olika varianter för representation. Indelningen var densamma som på 1970-talet.

Poliserna ute på fältet ogillade att den nya uniformsförordningen och diverse instruktioner bara gällde utseendemässiga detaljer och vilka plagg som ingick i olika varianter av representationsuniformen. Många ansåg att man i stället kunnat göra uniformerna bekvämare, säkrare och mera ändamålsenliga för fältarbetet.

Polisens andra uniformskommitté inledde sitt arbete 1985. Inrikesministeriet gav kommittén i uppdrag att under en bestämd period ta reda på vilka utvecklingsbehov som fanns beträffande de plagg som redan användes och utarbeta förslag till nya plagg. Kommittén var till en början tidsbunden, men gjordes permanent 1987 för att på längre sikt aktivt kunna delta i planeringsarbetet för nya plagg, ordna och följa upp experiment och lämna in förslag till inrikesministeriet. Till sin hjälp fick kommittén nu för första gången en yrkeserfaren kläddesigner som inte tillhörde polisorganisationen.